Abborre (Perca fluviatilis)

Den gröna abborren är lätt att känna igen.
De mörka banden som pryder sidorna samt de röda buk- och analfenorna är karaktäristiska. Buken är gul-vit. Färgen skiftar beroende på i vilket vatten abborren lever, de kan vara ljust gröna eller nästan svarta. Ryggfenorna är mycket vassa och lätta att sticka sig på. Fjällen på abborren är skarpa och ganska svåra att få bort. Abborren kan nå en vikt av 4,7 kg och bli 51 cm lång. Normalt blir den sällan över 0,5 kg i våra vatten och honan blir större än hannen.

Abborren finns i våra insjöar och i det bräckta vattnet i östersjökustens skärgård. Abborren blir stor i näringsrika sjöar men kan i sura och näringsfattiga vatten bilda täta bestånd av småvuxna ”tusenbröder”.

Leken sker på våren och då samlas abborrarna på grunt vatten där honorna lägger ett långt klibbigt band av rom bland vegetationen.

Som liten är abborren en stimfisk men äldre och större exemplar lever oftast ensamma. Köttet är magert. Abborren smakar som bäst när den väger under ett kilo. Skärgårdsborna äter abborren ”byxad”, ett bra sätt att filea all fisk som då får en byxliknande form och bli helt benfri! Abborren kan i rätter ersätta både sjötunga och andra plattfiskar.

Abborre på andra språk

Engelska: Perch
Tyska: Barsch
Franska: Peche

Stekt abborre med gräddblancherad purjolök, lingon och ”sötade” vetekärnor

Detta behöver du:
4 portioner

2 abborrefiléer med skinn à ca 350 g

lite olja eller skirat smör till stekning

4 små purjolökar

1 dl vispgrädde

salt

peppar

2 dl vetekärnor

1 mellanstor morot skuren i små bitar

50 g russin, gärna korinter

½ dl rårörda lingon

Gör så här!

Koka vetekärnorna i lättsaltat vatten i 25 – 30 minuter. Lägg i tärnade morötter och korinter under de sista 5 – 7 minuterna av koktiden. Smaka av med salt och forma i en smord kopp till varje portion.

Under tiden, koka purjolöken mjuk i en aning vatten. Häll av vattnet. Tillsätt grädde, salt och peppar och låt purjolöken dra åt sig av gräddblandningen.

Stek abborrefiléerna på skinnsidan i smör eller olja.

Lägg upp en bit fisk med den krämiga purjolöken, veteblandningen och de rårörda lingonen, på fyra tallrikar.

Fångstzoner

I takt med att fisk och skaldjur allt mer betraktats som en ändlig och hotat resurs har ett allt större behov av bättre kunskap om fiskens och skaldjurens fångstplats uppstått. Detta behov bara ökar och blir allt viktigare över tiden i takt med att större kontroll av fisket eftersträvas. Informationen om fångstplats/ursprungsland följer fisken genom alla distributionsled och bygger på FAO:s indelning av jordens hav.

Tre uppgifter är obligatoriska för att fiskvaror ska få säljas:
Handelsbeteckning
Produktionsmetod (viltfångad eller odlad)
Fångstzon för vara fiskad i havet, eller ursprungsland för sötvattensfisk eller odlad vara

Handelsbeteckning

Varje land fastställer de nationella handelsbeteckningar som ska användas för vissa fiskarter och i Sverige gäller den lista som Livsmedelsverket upprättat, och som återfinns i SLV FS 2001:37 (H136). Handelsbeteckning för nya arter fastställs också av Livsmedelsverket efter ansökan eller anmälan från branschen eller enskilt företag. För fisk som säljs i Sverige ska den svenska beteckningen användas medan det vetenskapliga (latinska) är frivilligt att ange vid försäljning i konsumentledet, men det ska finnas med i märkning eller handelsdokument i tidigare led.

Produktionsmetod

Här anges om fisken är fiskad i havet, i sötvatten, eller om den är odlad. Följande nomenklatur ska användas enligt förordning 2065/2001:
fiskad
fiskad i sötvatten
odlad

Fångstzon/Ursprungsland

Fångstzon/Ursprungsland För havsfångad fisk är det obligatoriskt att ange platsen för fångsten med användandet av de fångstzoner som är listade i bilagan till Kommissionens förordning med ursprungsmärkning (EG 2065/2001). Närmare uppgift om ursprung utöver fastställda fångstzoner får lämnas frivilligt. Fångstzonen ska anges med sitt svenska namn (inte FAO-område) för att kunna förstås av konsumenten. Oftast anges båda uppgifterna.

Fångstzoner med definitioner
FAO nr Område
21 Nordvästatlanten
27 Nordostatlanten
27.IIId Östersjön
31 Västra mellersta Atlanten
34 Östra mellersta Atlanten
41 Sydvästra Atlanten
47 Sydöstra Atlanten
37.1, 37.2, 37.3 Medelhavet
37.4 Svarta Havet
51 och 57 Indiska Oceanen
61, 67, 71, 77, 81, 87 Stilla Havet
48, 58, 88 Antarktis

Gränserna är klart definierade och gränsen mellan fångstzon 27 och 27 IIId Östersjön definieras enligt följande:

En linje från Falsterbo fyr på Sveriges sydvästra kust över södra inloppet till Öresund till Stevns fyr på Själland; sedan längs Själlands sydöstra kust; sedan över Storströmmens östra inlopp; sedan längs Fasters östra kust till Gedser Odde; sedan ner till Darsser Ort på Tysklands kust.

För sötvattensfångad och odlad fisk ska anges ursprungsland i stället för fångstzon.

För vattenbruksprodukter anges det land där produkten genom sitt slutliga utvecklingsskede.

Om uppfödningen ägt rum i flera länder, får dess övriga länder också anges i märkningen, om det medlemsland där produkten säljs medger det. Det är tillåtet att ange ett mer precist fångstområde eller geografiskt område (t.ex. odlad röding från Jämtland, torsk fiskad i Nordsjön).

För mer information, gå in på www.svenskfisk.se eller Livsmedelsverket, www.slv.se